De patienter som vårdas inom den psykiatriska heldygnsvården lider av svåra tillstånd som självmordsbenägenhet, psykos och allvarliga depressioner, inte sällan i kombination. För många av de här tillstånden finns i tillägg till medicin fungerande terapeutiska behandlingar. Samtidigt ingår inte terapi regelmässigt i behandlingsutbudet i den psykiatriska heldygnsvården. Detta har delvis att göra med komplexiteten i själva miljön, där snabba in- och utskrivningar, högt söktryck, och underbemanning är en del av vardagen.

Detta faktum har bland annat nyligen uppmärksammats i flera inslag i SVT:s Uppdrag Granskning (t ex reportaget ”Psykrevolten” 10 april 2019). Samtidigt finns pågående forskningsprojekt som utforskar hur verkligheten i den psykiatriska heldygnsvården skulle kunna förändras och förbättras.

Avhandling om flexibel terapi för slutenvård

Mårten Tyrberg Foto: Mariana Ehn
Mårten Tyrberg Foto: Mariana Ehn

Mycket talar för att terapi som bedrivs i slutenvård behöver vara maximalt flexibel, och kunna anpassas till många olika psykiatriska diagnoser. I en doktorsavhandling - Bringing psychological treatment to the psychiatric ward: Affecting patients, staff, and the milieu - vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, har potentialen i en sådan behandlingsform, Acceptance & Commitment Therapy (ACT), utforskats vid Psykiatricentrum i Västerås.

ACT går i korthet ut på att lära sig att vara flexibelt närvarande i nuet, trots påträngande symtom, för att lättare kunna leva ett liv som mer liknar det man vill leva. Modellen är en variant av kognitiv beteendeterapi, och har samlat forskningsstöd för flera olika psykiatriska tillstånd under de senaste 20 åren.

Flera fördelar med ACT

I projektet i Västerås har metoden utprövats både i individuellt format, och som ett sätt att indirekt hjälpa patienter, genom utbildning och handledning av avdelningspersonal.

- En stor fördel med modellen är att den går att anpassa till att användas både för att förstå patienter, och för oss i personalen att förstå oss själva, till exempel när vi är stressade, säger Mårten Tyrberg, psykolog inom heldygnsvården i Västerås, och doktoranden bakom avhandlingen.

- Öppenhet, till exempel, är en av de centrala processerna i ACT. För patienter kan öppenhet handla om att träna sig i att acceptera delar av sina symtom, som påträngande röster. För oss i personalen kan öppenhet handla om att acceptera frustrationen i att inte kunna hjälpa alla, även om vi vill.

Resultaten visar att patienter som får ACT under tiden de heldygnsvårdas, kan löpa mindre risk att bli återinlagda. Modellen tycks också vara användbar ur personalens perspektiv, både som ett sätt att stötta patienter, och som ett sätt att hantera egen stress. 

 

Läs mer om Mårten Tyrberg

Full information om doktorsavhandlingen i DiVA

Läs mer i Psykologtidningen