Individuell utveckling och adaptation (IDA)

IDA är ett stort longitudinellt forskningsprogram inriktat mot att förstå anpassningsprocessen i ett livsperspektiv. Faktorer och mekanismer som skapar både god och dålig anpassning studeras med ett speciellt intresse inriktat mot s k skyddsfaktorer, dvs faktorer som skyddar barn från riskmiljöer från att utveckla senare problem.

Individuell utveckling och adaptation (IDA-programmet) startades 1965 av David Magusson, som ledde programmet till 1996 då Lars R. Bergman tog över ansvaret. Henrik och Anna-Karin Andershed blev 2011 programledare för IDA och det flyttades till Örebro universitet. Viss IDA-forskning fortsätter dock vid vår institution.

Två hela kohorter av skolbarn har följts till vuxen ålder från tio- respektive trettonårsåldern. Vardera kohorten omfattar ca 1300 Örebrobarn. En mängd information har insamlats rörande bl a intelligens, skolprestation, hembakgrund, självupplevd skolanpassning, lärarskattningar av olika beteenden, sociala relationer, normer, självdeklarerade symptom och kriminalitet. Även studie- och yrkesvalet har studerats liksom arbetsförhållanden, utbildning, familjeliv, med mera i vuxen ålder. Omfattande datainsamlingar har gjorts för huvudgruppen i 43-årsåldern (kvinnor) och 47-årsåldern (män). Kvinnorna genomgick också en medicinsk undersökning.

Exempel på ingående forskningsområden är:

1. Långsiktiga konsekvenser av utagerande problem i barndomen: Riskfaktorer och skyddsfaktorer samt betydelsen av problemmönster.
2. Betydelsen av sociala relationer i barndomen för vuxenanpassningen.
3. Utbildnings- och yrkeskarriären: Former, påverkande faktorer och konsekvenser för anpassningen.
4. Psykologiska faktorer och hälsa.
5. Studiet av positiv adaptation.